Det är jag de, ja hon som inte kan ta lite motgång.
Igår hoppade jag en 110 och en 115,
Även denna dag så vann jag 110 :D fick en superduper bra runda, red på snabbt i omhoppningen med ändå kontrulerat.
I grunden fick vi inte ett enda konstig språng och allt kändes toppen inför 115.

När jag hoppade fram till 115 så kände jag både att jag och samantha var lite småtrötta men jag försökte ignorera det och bara fokusera på ridningen.
Väl inne på banan börjar jag i ett undertempo redan mot etta, tvåan var helt okej sen trean så backade jag, det var ett räcke med två murdelar under, så vi kommer mot det i världens undertempo och jag faller fram vilket resulterar i att hon stannar, redan då kände jag hur besviken jag blev på men själv men jag försökte tänka bort det och  bara rida resten av banan så bra som möjligt, så vi slutade på 4fel i debuten. Men fortfarande så kände jag en stoor besvikelse över mig själv.
Herregud 5cm högre och jag varför skulle jag göra det så svårt när det är så himla enkelt.
Ett stort plus till samantha som fick kämpa runt där med en ryttare som var så nervös att hon inte kunde tänka!

Om två helger är det 115 igen och då ska jag snäppa upp mig och ska dessutom in och träna en himla massa innan.

Om ni har västerbottensfolkblad hemma så kan ni läsa om mig och samantha där på sport sidorna! :)

Sitter nu hos min syster cassandra, vi har håltimmar på skolan, skiit tråkigt.
Slutar efter tre idag och då blir det hem och rida, ska bara jogga henne idag.

Jag vill tacka rebecca andersson fär hjälpen igår verkligen, hon är världens bästa, hon får en verkligen att tänka om i dom svåraste situationerna.

Nu ska jag vara lite social med min syster, men vi hörs sen. då ska ni få bilder från igår och kanske nån film! :)

Puss och kram, seeeeya!//
J.D


gillar den här bilden