Nu är det bestämt och här har ni dom vinnande bidragen:

på delad första plats.....

1:A PRIS(två biljetter)
Skriven av: Emelie Bjernegård
"En dag i stallet.

Jag kommer aldrig glömma en dag från i somras när jag och min valack
kom hem efter en utställning. Vi hade vunnit två klasser och kom totalt
6a av 42 st. Jag hade kämpat för den dagen i ett helt år.

Mamma lastade ur min valack Rune ur transporten och han ställde upp
sig och visade snyggt sina tre rosetter på tränset, två st var blå/gula och
en var hel blå. Jag var så stolt, tänk att min älskling är så fin. Tänk att en
domare har dömt honom till en 6e plats av hela 42 stycken! Jag har aldrig
tvivlat på att Rune är ful, men vad vet jag egentligen?

Jag grät av stolthet, just efter vad jag och Rune hade gått igenom vintern
som var innan sommaren. Vi hamnade i ett dåligt stall där stallägaren behandlade
honom illa, han tappade alla muskler och svältmalten växte magen. När jag fick
reda på att han inte fick någon mat flyttade jag direkt. Då var det ca 5 månader
kvar till utställningen, så jag satte igång han lugnt och tänkte att om vi inte hinner
bli klara med muskelbyggandet så tar vi utställning nästa år istället.

Men tack vare rätt mat plus ett nytt stall vi båda trivdes i kom hans livsglädje
tillbaka, svältmagen krympte och han blev otroligt musklad och fin. Det var delvis
det som gjorde mig så stolt, efter att vi båda mått så dåligt så behövde vi verkligen
en kick i vårt liv tillsammans. Det fick vi verkligen från utställningen.

Efter 5 år tillsammans, har jag och Rune gått igenom det mesta i livet.
Jag kommer aldrig lämna ifrån mig honom, aldrig."

Motivering:
Jag tycker det var mycket bra skrivet, och jag gillar meningen med texten. Den får en verkligen att inse att det är aldrig är värt att ge upp och att man ska kämpa in i det sista!

1:A PRIS (två biljetter)
Skrivet av: Ina Bourner

En dag i stallet jag aldrig glömmer:

Kan väl inte påstå att allt dethär hände i stallet men vi får väl se om det godtas som tävlingsbidrag ändå!
Den 15 februari 2005, väckte min pappa mig på morgonen. En vanlig skoldag, jag gick väl i 5an-6an, red på ridskola och min största dröm var att få ha en häst.
Varför väckte pappa mig då? jo, han sa att han hade sett en häst ute på åkern. Jag trodde han hade sett fel, en älg kanske, men hästar var det inte direkt många av i trakten. Men han var helt säker på att han hade sett en häst. Jaha, tänkte jag förväntansfullt och stötte bort den fåniga tanken på att jag skulle lyckas fånga in rymlingen.
Innan jag gick ut till bussen efter frukosten pulade jag ner ett hundkoppel i ryggsäcken. Jag såg mig lite extra omkring när jag gick ner till vägen, och plötsligt, när jag var knappt 50 meter från huset så såg jag en häst i en skogsglänta. Som tur var hade den grimma på sig.
Jag kastade mig ut och hade snö upp över låren, pulsade fram mot hästen och stannade några meter ifrån, för att inte skrämma den. Men den gick lugnt fram och ställde sig vid mig, nosade på mig. Jag skrattade och knäppte fast kopplet, tog med mig hästen hem och band upp den vid verandan, medan pappa fick ringa runt i byn och fråga vem som ägde hästen. Vi hittade inte ägaren, och pappa insisterade på att sjussa mig till skolan mot min vilja.
Snacka om att det blev en snackis på skolan, det var aldrig någon som kom försent, och nu var jag nästan en halvtimme sen. Stolt berättade jag att jag fångat in en häst som rymt. Grabbarna suckade bara, som vanligt åt hästtjejerna, men den lilla gruppen av hästnördar lyssnade entusiastiskt.
Pappa ringde senare på dagen och berättade att det var våra nya grannar, som ägde hästen, och den hade rymt ur hagen samma morgon.
Någon dag senare gick jag dit och hälsade på, ägarna berättade att hon hette Indra, och sa att jag fick rida henne hur mycket jag ville. Dock så skulle hon säljas, för de hade inte tid med någon häst, hon hade redan varit ute hos en potentiell köpare på prov men kommit tillbaka.
Jag tjatade på pappa och han gav ägarna erbjudandet att vi skulle hjälpa till med skötseln mot att jag fick rida, och de gick med på det och behöll hästen.
Jag var helt lyrisk såklart! jag var medryttare på henne fram till sommaren, då tog vi hem henne till våran gård tillsammans med en sällskapshäst och jag hade dem båda på foder i två år.
För mig kändes alltihopa som en serie man läser i min häst. Men allt har ett slut, och tyvärr så var detta ingen häst för mig, hon var en nordsvensk brukshäst och jag ville tävla i dressyr och hoppning... så vi tog beslutet och lämnade tillbaka henne och hon såldes kort därefter till nya ägare där hon har det så bra som en häst kan ha det! så det fick ett lyckligt slut ändå.
Den solskenshistorian gick runt i byn länge, inne i stan gick det alla möjliga rykten om hästen som jag "hittat" bland annat att jag suttit på mitt rum 1 år, gråtit och vägrat äta, sova eller gå till skolan för att jag ville ha en häst och sen plötsligt dök hon upp utanför fönstret, hahaha har aldrig skrattat så mycket som när jag hörde det.

Motivering: Oj vilken häftig upplevelse. det är nästan som i en film! :)

2:A PLATS

Skriven av: Tina Thunder

Hejsan!

Här är min "dag i stallet jag aldrig kommer glömma" :)
Den handlar om dagen jag skulle ta hem min lilla prins Lucas Fakir.

Det började runt 10 på förmiddagen, jag väntade spänt på att mamma skulle komma med bilen och transporten.
Äntligen så hörde jag att det kom en bil så jag gick ut ur stallet, det var min mamma.

Jag hade redan tagit in Lucas från hagen och fixat till honom inför transporten hem.
Lucas hade bara åkt transport en gång innan i sitt liv och då hade han åkt tillsammans med sin mamma till & från betet.
Så det var lite nervöst för både mig och honom.
Tankarna snurrade i huvudet på mig, "Hur ska detta gå ? Kommer han att vilja gå in ? Hur kommer han reagera när vi kommer fram ?" o.s.v.

Det blev äntligen dax för att lasta..
Jag ledde honom mot lemmen, men ikke, han vägrade att sätta upp sina små hovar på den..
Han ställde sig så långt fram med sina bakben att dom var nästan på samma ställe som frambenen..
Det var en syn kan jag tala om haha..

När vi hade försökt få på honom i ca en timme så insåg vi att detta skulle inte gå, och eftersom jag är emot att lina och "spöa" in hästar i transporter så skulle vi testa en annan lite ovanlig metod.
Min styvpappa och Anders (f.d. ägaren av Lucas) tog varandra i hand, la händerna och armarna bakom Lucas rumpa och bokstavligen talat lyfte in honom i transporten..
Visst det är kanske inte det bästa sättet, men han stannade snällt och fint i transporten iaf.
(Kanske ska säga det att han var bara 1 ½ år gammal så han var inte speciellt stor.)

Vi begav oss hemåt och jag var överlycklig.
Äntligen hade jag köpt en egen häst för mina egna pengar.

När vi kom till gården så var det dags att lasta ur, men då ville minsann inte Lucas gå ut ur transporten..
Min mamma la sin hand på hans rumpa och Lucas sparkade lite lätt..
Jag försökte att mana på honom att backa och han såg ut som ett frågetecken.
Men efter en liten stund tog han sina första steg ut på gårdsplanen.
Jag ledde honom bak till stallet och in i sin box, där möttes han av en massa nyfikna gnäggande hästar.

Just då i det ögonblicket var livet underbart och jag såg på Lucas att här, här skulle han trivas :)

Motivering: Kunde själv leva tillbaka till den gången då man hämtar en ny häst Underbar känsla!

3:E PRIS
Skriven av: Viktoria Persson

”en dag i stallet du aldrig kommer glömma”
Det finns så många dagar i stallet jag aldrig kommer glömma men de är speciellt en.
Jag har alltid varit mobbad i skolan och varit den minst kompetenta på skolan (går idrottsgymnasium)
och jag var riktigt ledsen när jag kom hem. Hästen skulle till på köpet att säljas och allt kändes riktigt dåligt.

Tränaren ringde och bad mig komma och rida hennes häst för att få mig på andra tankar.
Hästen i fråga är en grand prix häst som jag aldrig har ridit och aldrig fått rida heller.
Men den gången släppte allt. Jag klarade alla övningar som man till och med rider i grand prix dressyr.
Och efter de brydde jag mig inte om mobbarna, då hade jag en sanning och inte deras gissningar

Motivering: Vilket otroligt härligt sätt att få igen på, och va häpna dom ska få ha blivit!

4:E PRIS

skriven av: Klara levenstam

den dagen i stallet om jag kommer ihåg son innerhöll det lilla extra va den dagen i sommras då jag och min häst va på sommarlov ute vid västkusten(jag och hästen bor i sthlm)
jag gick upp vid 06.00 på morgonen då klockan ringde och daggen fortfarande var kvar i gräset, tog cykeln till stallet och hämtade grimman, cyklade tillbaka till hagen och tog in kyra som gick på bete, hon och hennes hagkompis såg väldigt konstigt på mej som kom så tidigt och skulle hämta henne, men hon va ovanligt glad, den tjejen som brukar vara stoig och dan.
vi cyklade tillbaka till stallet med hästen "på släp" efter, hon va så pigg och glad, och förtod att det var någonting extra som skulle hända.

jag knöt fast henne i trädet utanför stallet och började borsta henne sätta på skydd sadla, mysa lite extra med henne och sen tränsa, sen ut mot "sagoskogen" som den heter, det var helt tyst och stilla, det ända som hördes var kyras steg och frustningar, sen i slutet av sagostigen så kom havet, alldeles stilla och fridfullt, kyra spetsade öronen lite extra, sen så gick vi ner på sanddynorna och började trava fram.
sen försöka få i hästen som bara hoppade över dom små vågorna som fanns, men tillslut så kom vi i havet och började leka lite, då va hon så pigg och glad, galloperade i fullfart genom vattnet och tyckte att allt va helt underbart, vi var helt ensamma och det va så mysigt ! jag saknar just den dagen i sommras. :D

Motivering: Idagens rusk och regn skulle man verkligen vilja va på just den stranden och få uppleva den där gången som just du fick lyckan att göra.

(har skickat iväg ett mail till alla vinnare så om ni kunde svara på det såfort som möjligt så blir jag jätteglad!)